emelie

Fick ett klagomål, från en av mina bästa vänner, om att jag uppdaterar för sällan. Det kan jag kanske hålla med om, men vad tusan ska jag skriva om?

Det är väl ingen som bryr sig om att det har snöat hela dagen i Oslo idag, när man efter flera dagar med soligt väder var inställd på vår? Och det är väl ingen som vill höra om vad som händer på mitt jobb en vanlig dag, om den äckliga gamla gubben som vill bjuda mig på middag? Vill någon veta vad jag och Robin gör om kvällarna, när vi i stort sett gör detsamma varje kväll? Någon kanske vill läsa om.. ehm.. min träning?...

...För någon intressant bloggare är jag inte. En sån där som skriver om tankar och funderingar om viktiga saker här i livet. Jag är ingen sån människa... spekulerare alltså. Tyvärr. Jag hade gärna skrivit om mobbing, otrohet, svält, vattenbrist, krig och andra viktiga saker, men jag kan inte. Jag får inte fram något när jag väl ska fundera. Jag är väl ingen smart person, antar jag.

Något jag tycker är viktigt att få fram just nu, är att jag saknar livet hemma i Klippan. Eller, egentligen saknar jag väl livet hemma i Klippan, så som det var förut. Då när vi gick i skolan och alla fanns där. Det är väl den drömbilden jag fortfarande har kvar i huvudet. Nu har alla vänner rest åt varsitt håll och mina systrar har egna familjer. Alla bekanta man saknar så mycket finns inte tillgängliga alltid, när man behöver dem. Det spelar nog ingen roll om jag bor i Oslo eller i Klippan, för det finns ju inget som säger att jag hade träffat vänner och familj oftare om jag bott i Klippan, än vad jag gör nu när jag bor i Oslo. Eller?

Min syster är hos mamma och pappa i helgen. Det vill jag också vara. Tillsammans med allihopa. Mysiga kvällar med tv och prat. Jag vill ligga i sängen med mina systrar och min mamma, bara ta det lugnt och prata och skratta, så som bara vi kan. Jag vill äta popcorn med pappa.