emelie

Igår hade jag så mycket att skriva, nu känner jag mig mest tom. Massa tankar har flugit omkring, både tankar om det som hände igår och tankar om det som hänt i det förflutna. Saker som eggat sig fast på minnet. Men det är klart, hur ska man kunna glömma?

Jag förstår inte hur människor som du kan leva med sig själva. Hur kan du bara skada någon så mycket? Både psykiskt och fysiskt? Hur kan du tro att saker och ting ska bli bättre av det du gör? Varför ger du dig på den bästa av människor, istället för att välja någon lika störd som du? Känns det bättre att skada en oskyldig och underbar person? Mår du bra nu? Tror du att du kommer vinna tillbaka kärlek genom att bete dig på detta vis? I så fall tycker jag riktigt synd om dig. Har någon berättat för dig att du är störd i huvudet? Om inte, så är jag den första. Du är riktigt störd, egentligen har du nog en ordentlig psykisk störning. Ibland tänker jag "det är synd om så sjuka människor", men fan heller! Gör man illa någon som verkligen inte förtjänar det och hotar både den personen och alla runt omkring henne, då är man fan inte värd ett skit.


Såna som du borde bara gå och dö. Ni förtjänar inte en plats här på jorden.


OBS!! Det är inget som har hänt mig, så bli inte oroliga för min skull.