Äntligen

Uh, nu har jag precis kommit hem från en lång dag på jobbet. 13-21 känns jäkligt segt faktiskt, fast samtidigt tycker jag nästan att 9-17 eller 10-18 känns ännu längre. Kvällspassen är ganska lugna pass, vilket är skönt.

Jag tänker mycket på min vän Rebecka. Tycker så himla synd om henne när hon känner sig orklös och inte har någon lust till att plugga inför tentorna. Jag vet verkligen hur det känns när man bara vill slänga sig i sängen och sova bort några veckor. När man har så mycket att göra, att man stressar upp sig, så det känns som att man har 10 gånger mer att göra. Det enda min mamma sa till mig var: Gör en lista på vad som ska göras, utefter prioritering, och stryk på listan efter varje avklarad sak. Då slipper man dötid då man bara går och undrar var man ska börja. Dessutom känns det så skönt varje gång man stryker över en punkt.

Snart kommer Robin hem. Nu ska jag börja städa. På med musik och bara sätta igång, fan vad gött det ska bli.

Det känns sååå bra att kunna säga: jag bryr mig inte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback