emelie

Imorse, var det inte en normal morgon. Jag försover mig aldrig och jag vaknar alltid direkt när alarmet ringer.
Jag vaknar av att Robin säger "Eh... Emelie.. Jag tror att du ska gå upp nu. Jag råkade nog stänga av ditt alarm när det ringde..." Detta var en timme efter att jag egentligen skulle gått upp. Klockan ringde 06.30 och Robin väckte mig 07.36. Det konstiga är att jag inte alls vaknade till när mitt alarm ringde, som jag alltid gör.

Nåväl... Skitsur blev jag, eftersom jag skulle börja jobba klockan åtta. Jag ringde jobbet och sa att jag försovit mig men att jag skulle komma så fort jag bara kunde. Jag hoppade ur sängen, klädde på mig fortare än fortast och gick och slängde på lite mascara och rouge utan att titta mig i spegeln. Jag slängde på mig ytterkläderna och sprang till bussen. Som sagt, jag blev väckt 07.36... 07.47 SATT jag på bussen! RacerEmelie eller vad? Glömde dock borsta tänderna. Haha.

I alla fall. Dagen på jobbet har gått bra. Nästan utmärkt faktiskt. Jag kom hem och hade extrem huvudvärk och var så trött, men jag gick inte o la mig som jag brukar. Blir bara ännu tröttare på kvällen då. Jag lagade tacogratäng som var färdig när Robin kom hem och nu ikväll har vi packat och städat lite. Imorgon åker vi hem till Sverige. Får sluta tidigare, så vi åker mellan 1 och 2. Skönt att inte behöva komma hem så himla sent, som så ofta annars.

Jag längtar hem, jag vill träffa mina pepparkakor till föräldrar och jag vill fira min systers födelsedag. Åh. <3
Och jag är så glad att Robin följer med hem den här gången, det var ett tag sen.



Öh, jag ska upp halv sex imorgon, så nu ska jag sova. Ska bara checka packningen så allt har kommit med. "Sofelie-salvan" är nerpackad i alla fall, och den är viktig just nu. Berättar senare, askul är det!!

Nej, vafan, kan lika bra berätta nu.

I slutet av mitt år på det naturvetenskapliga basåret, skulle vi göra ett projekt på kemin. Vi skulle framställa någonting som vi sedan skulle visa och berätta om för klassen. Jag och Sofie gjorde ett läppcerat/hudsalva, som vi kallade Sofelie. (Vi skulle även starta ett företag i framtiden, bestämde vi. Företaget Sofelies naturprodukter) I alla fall. Eftersom vi fick så många burkar vid tillverkningen gav vi två exemplar till vår kemilärare, mest för sakens skull. Trodde ju aldrig att hon skulle använda det. Nu har kemiläraren hört av sig och bett om receptet på vår Sofeliesalva. Den har tydligen tagit bort hennes sons alla exem. Fantastiskt, eller hur!?

Därför ska jag ta med salvan hem för att pappa ska få prova den och se om den kan ta bort även hans mysteriska exem. Man ska ju inte hoppas på för mycket, men eftersom han har testat precis ALLT förut, kan han lika bra testa vår salva också. :D



Såja, godnatt.


Becks... Jag saknar dig också, min vän <3
Linda... Vi ses på lördag, ska bli myspys att fira med er allihopa.