emelie

Då var man tillbaka i Norge igen. Ska det aldrig sluta vara jobbigt att åka ifrån Klippan? Hela hemrese-dagen är totalt förstörd. eftersom jag är så känslig som jag är. Går och känner mig helt deprimerad och är allmänt otrevlig mot folk. Eller kanske inte otrevlig, utan reserverad. Tankarna far omkring i huvudet och gör mig knasig.

Har haft en helt fantastiskt härlig långhelg hemma i Klippan med mamma, pappa, Linda och Micke. Jag har nästan blivit blond och jag har varit hos tandläkaren som för första gången i mitt liv bara hade positiva saker att berätta efter undersökningen. Shoppat har jag också gjort... Två dagar. Gott! Jag har fått träffa mormor och Leif och en massa andra. Becks och Madde fick jag en dag med också. Jag har hunnit med en hel del, men ändå känns det inte som att jag fått nog. Jag vill tillbaka en stund till!

Klockan tickar, snart är min paus slut. Klockan två beger jag mig hemåt och packar upp väskorna. Jessica och Filippa kanske ska komma till mig ikväll. Förhoppningsvis vill solen komma fram en stund i eftermiddag också, så jag får mysa lite på balkongen.

Just kill me