emelie

Det är skönt att åka buss. Befriande på något vis.
40 minuter på morgonen och 40 på eftermiddagen, helt i min egen värld.
Musik i öronen, tankarna snurrar runt.
Egentid är verkligen underskattat.
Ibland kommer jag på mig själv, att jag sitter och ler eller småskrattar åt mina egna tankar.
Någon gång kan det komma en tår.
Men då gäller det att snabbt torka bort tåren, tänk om någon skulle se...

Jag trivs på bussen. Vägen är min vän.