emelie

Idag är det fantastiskt fint väder. Samtidigt som en del (läs: en hel del) snö ligger kvar på marken, skiner solen och himlen är blå. Underbart. Det var säkert därför jag vaknade så tidigt som klockan åtta först, trots att jag var upp ända till halv tre. Kroppen ville ut i det fina vädret :)

Min näsa och hals vill nog inte helt detsamma, men det struntar jag i. Näsan är det totalstopp i, och när jag försöker snyta mig kommer det blodblandat snor. Too much information? Halsen känns öm och lite svullen, men jag suger på en mucoangin nu, för att göra det hela bättre.

Ska ut en promenad i det fina vädret nu, vem vet, det kanske försvinner lika fort som det gjorde igår. Totalvände på en sekund! Efter promenaden ska jag äta lite frukost, ta en dusch och klippa och måla naglar på både fingrar och tår. Det får man göra när man är ledig från jobbet. En ansiktsmask ligger också på schemat.


Jag saknar mitt blonda hår.

Jodå, nu har det kommit igen. Det var visserligen längesen nu, känns det som. Jag har blivit förkyld och det blir bara värre och värre för varje dag (läs:natt) som går. Skönt att jag är ledig imorgon så jag kan vila upp mig lite.

Om 1½ timme åker Robin till Idre för att träffa en gammal vän. Han ska vara där över helgen och åka massa skidor och antagligen festa lite också. Kul för honom. Men inte för mig. Typiskt att han lyckas åka iväg en helg när jag äntligen har en lördag ledig i Oslo. Jag får försöka vila upp mig på dagen, och sen på kvällen ryktas det om champagne i Jessicas och bagarnas nya lägenhet. Ska bli spännande att se mega-lyan.


Poser

Jag har verkligen ingenting att säga eller skriva. Eller är det så att jag har för mycket att berätta? Att hjärnan inte kan sortera ut det viktigaste?

Ja, jag vet inte.


I'm not a girl, not yet a woman

Imorse, var det inte en normal morgon. Jag försover mig aldrig och jag vaknar alltid direkt när alarmet ringer.
Jag vaknar av att Robin säger "Eh... Emelie.. Jag tror att du ska gå upp nu. Jag råkade nog stänga av ditt alarm när det ringde..." Detta var en timme efter att jag egentligen skulle gått upp. Klockan ringde 06.30 och Robin väckte mig 07.36. Det konstiga är att jag inte alls vaknade till när mitt alarm ringde, som jag alltid gör.

Nåväl... Skitsur blev jag, eftersom jag skulle börja jobba klockan åtta. Jag ringde jobbet och sa att jag försovit mig men att jag skulle komma så fort jag bara kunde. Jag hoppade ur sängen, klädde på mig fortare än fortast och gick och slängde på lite mascara och rouge utan att titta mig i spegeln. Jag slängde på mig ytterkläderna och sprang till bussen. Som sagt, jag blev väckt 07.36... 07.47 SATT jag på bussen! RacerEmelie eller vad? Glömde dock borsta tänderna. Haha.

I alla fall. Dagen på jobbet har gått bra. Nästan utmärkt faktiskt. Jag kom hem och hade extrem huvudvärk och var så trött, men jag gick inte o la mig som jag brukar. Blir bara ännu tröttare på kvällen då. Jag lagade tacogratäng som var färdig när Robin kom hem och nu ikväll har vi packat och städat lite. Imorgon åker vi hem till Sverige. Får sluta tidigare, så vi åker mellan 1 och 2. Skönt att inte behöva komma hem så himla sent, som så ofta annars.

Jag längtar hem, jag vill träffa mina pepparkakor till föräldrar och jag vill fira min systers födelsedag. Åh. <3
Och jag är så glad att Robin följer med hem den här gången, det var ett tag sen.



Öh, jag ska upp halv sex imorgon, så nu ska jag sova. Ska bara checka packningen så allt har kommit med. "Sofelie-salvan" är nerpackad i alla fall, och den är viktig just nu. Berättar senare, askul är det!!

Nej, vafan, kan lika bra berätta nu.

I slutet av mitt år på det naturvetenskapliga basåret, skulle vi göra ett projekt på kemin. Vi skulle framställa någonting som vi sedan skulle visa och berätta om för klassen. Jag och Sofie gjorde ett läppcerat/hudsalva, som vi kallade Sofelie. (Vi skulle även starta ett företag i framtiden, bestämde vi. Företaget Sofelies naturprodukter) I alla fall. Eftersom vi fick så många burkar vid tillverkningen gav vi två exemplar till vår kemilärare, mest för sakens skull. Trodde ju aldrig att hon skulle använda det. Nu har kemiläraren hört av sig och bett om receptet på vår Sofeliesalva. Den har tydligen tagit bort hennes sons alla exem. Fantastiskt, eller hur!?

Därför ska jag ta med salvan hem för att pappa ska få prova den och se om den kan ta bort även hans mysteriska exem. Man ska ju inte hoppas på för mycket, men eftersom han har testat precis ALLT förut, kan han lika bra testa vår salva också. :D



Såja, godnatt.


Becks... Jag saknar dig också, min vän <3
Linda... Vi ses på lördag, ska bli myspys att fira med er allihopa.

GÄSP! Gud vad trött jag är idag.
Igår stängde jag och jobbade alltså till 21. Jag och Jessica hade kommit överens om att om hon stannade på jobbet tills jag slutat (hon slutade 6), så skulle jag följa med henne hem till hennes nya och tomma lägenhet och dricka te och mysa lite, invirade i varsin filt. Så blev det. Vi gick inom mig en sväng så att jag kunde byta om till mjukis och så, och för att hämta lite annat smått och gott. Vi kollade upp när sista trikken gick hem, 12.02.... "Shit, klockan är redan 10. Och det tar minst en halvtimme för oss att ta oss till lägenheten". Kändes så onödigt att åka dit och sedan gå igen. Därför planerade jag med Rasmus, som ändå skulle vara ute på vägarna lite senare, att han skulle hämta upp mig när han var klar med sina business och skjutsa hem mig.

Tiden hos Jessica gick, vi hade det jättemysigt trots att det var småkallt i lägenheten. Vi hade ju trots allt teet, filten och ett tänt ljus på bordet. Vid två-tiden ringde Rasmus och sa att de var på väg, de irrade rundor eftersom de inte visste helt var det var. Jag gick ut till vårt mötställe i det snöiga och kalla Oslo, men när jag precis kommit fram får jag ett meddelande om att han inte kan komma. Klockan hade blivit för mycket och han kunde inte hitta vägen dit.

Hmm.. OKEJ? Vad gör jag nu? Sista trikken har gått, det är långt hem, jag måste sortera tvätt innan jag ska till jobbet imorgon. FAN! Klockan hade nu blivit halv tre. Jag fick helt enkelt gå hem till Jessica igen och sova där.  Ställde klockan på 04.50 så att jag kunde hinna med första trikken hem 05.09. Skööönt att komma hem och krypa ner till varma Robin och sova några timmar till. Nu har jag tvingat mig upp ur sängen (gäsp!) och ska börja sortera tvätt direkt, så jag har det gjort. Sedan är det frulle som gäller och vid halv ett bär det av mot jobbet igen.

Fy fan. Man lever ett hektiskt storstadsliv. *tsss* :)

Varför tappar jag hela tiden skrivsuget? Eller... Infinner sig skrivsuget någonsin, egentligen?
Jag vill ju skriva! Jag vill ha något att gå tillbaka till och läsa om gamla minnen, se på bilder och... bara minnas, helt enkelt.

I alla fall, Robin har varit och åkt skidor idag och jag har hjälpt Jessica att flytta. Lagom svag i armarna nu.
Har varit mera duktig idag. Jag har städat, diskat och lagat mat. Maten är färdig till mig och Robin, det är bara Robin som saknas nu. Och ruccolasalladen, men den tar Robin med sig :)
Jag har gjort en pastasallad med grön pesto, bacon och fetaost. Ruccolasalladen ska också i. Sååå gott.

Nästa helg åker jag och Robin hem till Sverige. Det ska bli mysigt att träffa mamma och pappa igen, efter deras 3 veckor i Thailand. Bruna som pepparkakor kommer de vara i alla fall. Fusk.

Later!