emelie

Det är jag det, precis i detta ögonblick.

Yaya's var verkligen jättebra. Var där med trevligt folk, vi åt massvis med god mat, drack gott och fick oss en del skrattanfall under besöket. Tyvärr var det inte så många av alla på UB som kom. Vi var bara ... 14 tror jag. Och chefen hade räknat med i alla fall 20. Det värsta var att vissa inte ens hörde av sig och sa om de skulle komma eller inte. Förstår inte hur man bara kan strunta i en sån sak, när man äntligen hittar på saker tillsammans, utanför jobbet. Jag har ju sett fram emot detta i över en månad, sedan vi fick veta det, helt enkelt. Menmen, alla är vi olika.

Efter Yaya's drog vi allihop hem till mig, för att mellanfesta. (Alla utom Andrea. Vart tog hon vägen?) Kom på i sista sekund att det var jävligt pinsamt att jag inte hade något att bjuda på här hemma. Så vi fick leta fram lite sprit och vin som vi hade i våra små gömmor. :) Vi var massvis med folk i vår lilla etta. Robin hade ju också bjudit hem en massa folk. Tjoho. Vi som har så många sittplatser, haha. :) Men det blev i alla fall lyckat. Folk drack och åt snacks och verkade trivas ganska bra.

Vid tolvtiden bestämde vi oss för att gå vidare. Robin och hans gäng var lite mer speedade än vad mitt gäng var. Vi hade ju jobbat på dagen. Jag tänkte såklart hänga med ändå, vad skulle jag göra hemma själv när Robin drog ut liksom? Alla gick vi tillsammans, jag och mina tjejer lite bakom Robin och de andra. Som vi alla visste, skulle inte mina tjejer följa med ut, men jag gick och pratade med dem medans vi ändå skulle åt samma håll. Helt plötsligt säger Jessica att Robin och de andra stack iväg i en taxi. Bara sådär.

Robin åkte inte alls taxi, säger han. Han gick. Men i vilket fall som helst, så hörde han inte av sig. Han tittade inte bak och undrade var jag var. Han ringde inte och frågade om jag var på väg, eller vad jag tänkte mig. Där stod jag, med mina tjejer och de franska bagarna. De skulle allesammans gå hem, och jag hade ju inget annat val än att göra detsamma. Man tar ju inte gärna en taxi själv efter detta... Vill inte vara en svans. Jag stack hem och har nu städat undan alla burkar, flaskor och allt skräp. Glasen är diskade och allt ser ut som det gjorde före festen. Jag har bäddat till Johan i soffan, madrassen har jag blåst upp och bäddat till Jonas. Nu är jag nöjd.

Efter något telefonsamtal har jag nu fått veta att det är mitt fel att det blev som det blev. Jag följde ju inte efter honom.

Jag vet att jag är bitter, men det skiter jag i.

I detta nu ligger jag i sängen med Johans laptop i knät, tycker att jag förtjänat det. Jag äter lussebullar trots att jag borstat tänderna, men det skiter jag i.

Detta inlägget blev fett långt, men det skiter jag i det också, för jag är Mrs Lonely.